insthlm...

Jag kan nog vara den mest ärliga killen du träffat. Men jag kände whats the point?
Kattis sa hur många gånger som helst till mig, "slåss för henne".
Men jag tänkte att jag inte kan förändra dina känslor vad jag än gör, hur du känner för någon styr inte du själv.

Så jag tänkte, är det verkligen någon poäng med att jag berättar allt om precis hur jag känner?
Jag kanske borde ha gjort det, men nu valde jag den här vägen.
Jag tänkte att om jag håller allt inne, så förblir vi vänner, jag är grym på att hålla känslor inne, men när jag känner mig säker, då är jag lika bra på att dela med mig utav dom.

Jag tänkte att om jag bara håller allt inne så förblir vi vänner, och på så sätt kan jag inte förlora dig.
Vad vill du att jag ska säga? Att jag aldrig känt så som jag gjorde för någon förr? Att jag aldrig saknat någon så mycket? Jag vet hur det låter, det är helt sjukt, men det är helt sant.
Jag berättar gärna allt för dig. Men igen, vad spelar det för roll?

Att jag skriver sånt som du tog upp på bloggen, på facebook och på msn... Det skriver jag för att det här är den jag är. Jag lyssnar på Mariah Carey, jag lyssnar på Bobby Valentino, jag lyssnar på T-pain och jag lyssnar på Anthony Hamilton.

Jag har inget problem, jag är bara känslosam och använder det mesta som händer mig som inspiration.

Jag tycker ärligt att du är den sexigaste, sötaste och skönaste tjejen jag har träffat.
Jag kan säga det till dig, jag kan ropa ut det i skolan och jag kan ställa mig i mitten av plattan och skrika det.
För jag tycker verkligen det, och visst tyckte jag att det var jobbigt, jag menar allt gick så "konstigt" bra...
Jag öppnade upp mig helt och tänkte jävlar vad bra det här känns. Kort därefter tog det slut och även nu händer det att jag tänker tillbaka på dagen när jag mötte dig i solna vid busshållplatsen, jag kommer ihåg din blick, hur dina ögon stirrade in i mina. För mig var du den vackraste synen.
Jag vet inte hur du såg på det hela, men jag brukar inte ha förhållanden, så för mig var det ett stort steg.

Men tiden läker alla sår, tänkte att vi kunde vara vänner. Men det verkar som att jag har fuckat upp allt nu.

Jag har inget problem, det du läste precis, det skulle kunna vara min nya låt. Men det betyder inte att jag har svårt att leva med det?

Känns så jävla cheesy att förklara en del på min blogg här. Men det hade känts likadant vart jag än skrev det, och du verkar ju inte vilja träffa mig heller...

Det lustiga med det här...är att på något vis (att du inte vill känna mig längre| Jag tar det som det iaf efter det kattis avsluta samtalet med) är pga mig? Du kallar mig bög, du frågar om jag har några problem, varför jag skriver allt "skit" överallt.

Kommer du ihåg veckan då jag försökte få tag på dig, utan att lyckas? Jag ville veta vad som hade hänt men blev dissad.

Läs igenom det jag har skrivit här en gång till, och tänk tillbaka på den veckan så kanske du kan lista ut själv varför jag skriver all jävla skit här.

Om det inte räcker... och om jag är så jävla gay, så tycker jag att du ska berätta storyn för vilken kille som helst.
Och fråga hur han skulle känna sig.