Yes..
Jag har funderat lite, på saker om mig själv. Mina två sidor. Mina sidor kanske...
Jag har funderat på hur folk ser på en, på alla möjliga vis.
Småsaker som att vissa människor tror att man är huligan - för att man skejtar. När folk i skejtparken får höra att jag går blackebergs gymnasium natur-natur så tycker de att det verkar skumt.
För folk på tennisen verkar det ändå rätt så självklart...
När jag jobbar som dj, tror folk att det vet allt om mig.
Folk tror att man är en lallande danspojke. De tror att man är den där glada festtypen...
När jag ger en tjej en komplimang för något, tex baserat på hennes utseende - tror folk att jag stöter på henne.
Om jag komplimenterar en polare för hans ny-klippta frisyr eller hans ny-inköpta byxor - stöter jag på honom då?
Man vet ju att tjejer lägger ner mycket tid på sitt utseende. Samtidigt som jag verkligen tycker det jag säger - "du är sjukt snygg i det där håret" - så är det säkert väldigt trevligt för tjejen att få höra det också.
Ungefär likadant som att jag står i parken och sliter på ett nytt skate-trick i flera timmar, och sedan så sitter det hur smutt som helst - då får jag värsta komplimangerna. Det känns bra. Dels för att folk ger mig komplimanger och dels för att jag är nöjd med mig själv.
Jag har då flera sidor inom mig, som många andra. Folk som har känt mig väldigt länge har fått se alla mina sidor.
Jag blir irriterad när människor dömer efter att de har fått se endast en utav dessa...
Samtidigt som jag är sprallig, glad, pigg och "TAGGAD" hela tiden så finns det saker som ligger djupare än så.
Det finns ingenting som jag gör, som inte ger mig något i form av känsla, tex adrenalin, glädje eller sorg osv...
Skejta - det är vääldigt kul att hänga med budsen och peppa varandra och bli taggade av varandras framsteg.
Men det finns inget bättre än att ploppa in lurarna i öronen och köra för sig själv. Koncentrera sig på det som ligger framför en och bara släppa alla andra tankar. Man känner sig fri. Jag känner mig fri.
När jag hoppar med snowboarden känns det som att allting går i slowmotion. Men jag tänker inte på något.
Jag bara är.
Samma sak gäller när jag är med en tjej. Jag njuter av närheten och att bara vara med varandra, att inte tänka på något, utan bara vara, tillsammans. Njuta av varandra och kommunicera på något vis utan ord...
Samma sak när jag står på tennisbanan. Spelet känns inte om ett spel, som en sport, utan det bara frigör mina tankar. Det drar mig ur vardagen och dess bekymmer.
Folk förstår inte. Folk förstår inte mig. På något sätt är det även därför jag sysslar så mycket med musik.
Jag strävar inte efter att göra nästa schlagerhit som hela stan kommer att sjunga i kör efter att den spelats en gång.
Jag försöker få ner mina tankar och känslor som melodier och låta andra uppfatta mina känslor som musik.
Jag lyssnar på all slags musik, all slags musik som förmedlar något, som har en rytm och känsla.
Vissa tycker att tex rap är dålig musik.
Det finns rappare som rappar om pengar och stringtrosor, och så finns det rappare som rappar om vad det känner, hur de ser på världen och hur världen ser på dom.
Det gäller att kunna göra en skildring, på samma sätt finns det musiker som gör death metal som handlar om blod och spya, och så finns det death metal artister som sjunger och spelar om exakt samma sak som rapparna,
fast deras tankar och känslor är bundna på ett annat sätt med musiken. Det vill skapa en känsla i folk genom sorg + styrka. Rappare försöker skapa en känsla genom sorg + passion. Jag tänker på, om låten är hård eller mjuk om ni förstår... Ena genren är långsam och lugn, medan den andra är fast-paced och aggressiv.
Fått några enstaka kommentarer, där det står att jag är bög.
Jag vet inte, är jag bög? Eller kan det va så att det både finns känslosamma samt känslokalla heterosexuella som det finns känslosamma och känslokalla homosexuella?
Men nej, jag är inte bög. Jag blir attraherad av tjejer. Jag blir inte attraherad av killar, så jag antar då att jag inte är bi heller...
Hm, ännu ett bra exempel som jag nu råkade ta upp... Bara för att jag skriver om hur jag känner mig - något som folk inte direkt alltid ser i vardagen - så skriver folk kommentarer som "bög".
Hm, nu sitter jag och tänker på något annat - om jag vore bög då ?
Ska jag ta en sådann kommentar som en förolämpning eller ?
Tror att det är dags för många att växa upp och tänka om.
Åh, och ni som redan är "vuxna", kan ta och bli mer barnsliga för jag blir trött på att höra att vissa av er är "för gamla för att göra si och så".
Jag har väldigt mycket kvar att skriva om men jag säger tack för idag till er som har hållit er vakna under hela inlägget... Blev en hel del ändå. Ha det bäst!:)
// Maaarrrttiiiinnii
Jag har funderat på hur folk ser på en, på alla möjliga vis.
Småsaker som att vissa människor tror att man är huligan - för att man skejtar. När folk i skejtparken får höra att jag går blackebergs gymnasium natur-natur så tycker de att det verkar skumt.
För folk på tennisen verkar det ändå rätt så självklart...
När jag jobbar som dj, tror folk att det vet allt om mig.
Folk tror att man är en lallande danspojke. De tror att man är den där glada festtypen...
När jag ger en tjej en komplimang för något, tex baserat på hennes utseende - tror folk att jag stöter på henne.
Om jag komplimenterar en polare för hans ny-klippta frisyr eller hans ny-inköpta byxor - stöter jag på honom då?
Man vet ju att tjejer lägger ner mycket tid på sitt utseende. Samtidigt som jag verkligen tycker det jag säger - "du är sjukt snygg i det där håret" - så är det säkert väldigt trevligt för tjejen att få höra det också.
Ungefär likadant som att jag står i parken och sliter på ett nytt skate-trick i flera timmar, och sedan så sitter det hur smutt som helst - då får jag värsta komplimangerna. Det känns bra. Dels för att folk ger mig komplimanger och dels för att jag är nöjd med mig själv.
Jag har då flera sidor inom mig, som många andra. Folk som har känt mig väldigt länge har fått se alla mina sidor.
Jag blir irriterad när människor dömer efter att de har fått se endast en utav dessa...
Samtidigt som jag är sprallig, glad, pigg och "TAGGAD" hela tiden så finns det saker som ligger djupare än så.
Det finns ingenting som jag gör, som inte ger mig något i form av känsla, tex adrenalin, glädje eller sorg osv...
Skejta - det är vääldigt kul att hänga med budsen och peppa varandra och bli taggade av varandras framsteg.
Men det finns inget bättre än att ploppa in lurarna i öronen och köra för sig själv. Koncentrera sig på det som ligger framför en och bara släppa alla andra tankar. Man känner sig fri. Jag känner mig fri.
När jag hoppar med snowboarden känns det som att allting går i slowmotion. Men jag tänker inte på något.
Jag bara är.
Samma sak gäller när jag är med en tjej. Jag njuter av närheten och att bara vara med varandra, att inte tänka på något, utan bara vara, tillsammans. Njuta av varandra och kommunicera på något vis utan ord...
Samma sak när jag står på tennisbanan. Spelet känns inte om ett spel, som en sport, utan det bara frigör mina tankar. Det drar mig ur vardagen och dess bekymmer.
Folk förstår inte. Folk förstår inte mig. På något sätt är det även därför jag sysslar så mycket med musik.
Jag strävar inte efter att göra nästa schlagerhit som hela stan kommer att sjunga i kör efter att den spelats en gång.
Jag försöker få ner mina tankar och känslor som melodier och låta andra uppfatta mina känslor som musik.
Jag lyssnar på all slags musik, all slags musik som förmedlar något, som har en rytm och känsla.
Vissa tycker att tex rap är dålig musik.
Det finns rappare som rappar om pengar och stringtrosor, och så finns det rappare som rappar om vad det känner, hur de ser på världen och hur världen ser på dom.
Det gäller att kunna göra en skildring, på samma sätt finns det musiker som gör death metal som handlar om blod och spya, och så finns det death metal artister som sjunger och spelar om exakt samma sak som rapparna,
fast deras tankar och känslor är bundna på ett annat sätt med musiken. Det vill skapa en känsla i folk genom sorg + styrka. Rappare försöker skapa en känsla genom sorg + passion. Jag tänker på, om låten är hård eller mjuk om ni förstår... Ena genren är långsam och lugn, medan den andra är fast-paced och aggressiv.
Fått några enstaka kommentarer, där det står att jag är bög.
Jag vet inte, är jag bög? Eller kan det va så att det både finns känslosamma samt känslokalla heterosexuella som det finns känslosamma och känslokalla homosexuella?
Men nej, jag är inte bög. Jag blir attraherad av tjejer. Jag blir inte attraherad av killar, så jag antar då att jag inte är bi heller...
Hm, ännu ett bra exempel som jag nu råkade ta upp... Bara för att jag skriver om hur jag känner mig - något som folk inte direkt alltid ser i vardagen - så skriver folk kommentarer som "bög".
Hm, nu sitter jag och tänker på något annat - om jag vore bög då ?
Ska jag ta en sådann kommentar som en förolämpning eller ?
Tror att det är dags för många att växa upp och tänka om.
Åh, och ni som redan är "vuxna", kan ta och bli mer barnsliga för jag blir trött på att höra att vissa av er är "för gamla för att göra si och så".
Jag har väldigt mycket kvar att skriva om men jag säger tack för idag till er som har hållit er vakna under hela inlägget... Blev en hel del ändå. Ha det bäst!:)
// Maaarrrttiiiinnii
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det här var oväntat djupt.
Postat av: Victor Singer
Jag håller med dig, alla har vi våra sidor och även om vi inte visar dem alla för alla vi träffar så borde folk förstå att varje människa har ett större djup än vad som visar sig för blotta ögat. Dessutom, detta ideal att som heterosexuell inte tala om känslor eller låta dem synas känns som ett uråldrigt, uruselt kulturarv som tyvärr kommer hållas kvar i samhället ända tills förståelse och tolerans blir en vanligare krydda i den allmänna kitteln.
Musik och dess kvalitet pga tanken och innebörden bakom den har väl diskuterats många gånger. Själv anser jag att den bästa musiken är den som ger glädje eller utlopp för känslor som får folk att må bra, både åhörare och inte minst musikanterna. T.ex. när jag spelar/skapar musik har jag oftast inte någon baktanke utan spelar/skapar för att få den direkta upplevelsen av musiken.
Det kan dock vara en upplevelse i sig att dela med sig av sina känslor till andra. Men det är viktigt att ha i åtanken: vissa lättar på trycket och får utlopp för känslor genom att rappa om "pengar och stringtrosor".
Slutligen var det kul att läsa lite av dina reflektioner, väldigt bra läsning!
Postat av: Malin Aldrin
Fint skrivet Martin! :)
Trackback
